Inredning, Husbygge, Härliga barn, Ånglar, Drömmar och Trädgård

Inredning, Husbygge, Härliga barn, Änglar, Bullar, Pelargoner, Drömmar och Trädgård

tisdag 30 december 2014

När man vill att jullovet aldrig ska ta slut...

Godkväll!


Och plötsligt är det snö i hela hallen och liv och hallå och röda kinder som blossar och hettar. Och ett mindre berg med jackor ut och in och stökiga overaller och stövlar huller om buller och snöiga mössor och dyblöta vantar. Och sedan rusar skocken in och äter nybakade baugetter med cheddarost och dricker kokhett och rykande blåbärste och säger att de var det godaste bröd de ätit och alla äter tills de knappt orkar röra sig.

Och sedan ligger de där i en enda stor röra med filtar och täcken och ser på Draktränaren och Flisan säger att hon önskar att hennes jullov aldrig ska ta slut.

Aldrig någonsin.


Kram


måndag 29 december 2014

Och vinnarskallemamman stampar med foten och surar...

Godkväll!


Och den där vinnarskallemamman stampar med foten och surar och slänger Wii-kontrollen förargat i soffan och är helt och fast övertygad och förvissad att det måste vara något fel på den grejen eller att någon kanske har micklat med den eftersom hon ju typ är världsbäst på tennis och baseball. Och den där vinnarturpellepappan som förmodligen fuskar så mycket han orkar och mäktar med, skrattar så han nästan pinkar på sig och viker sig dubbel och det är förmodligen den skyldige såklart och alla de där ouppfostrade toviga flickorna helt utan takt och ton och helt avsaknad av lite modersempati håller på att dö och flabbar nästan ihjäl sig och tappar andan och slår sig på knäna och har totalt skåpat ur sin stackars lilla mamma. De med. 

Mamman säger att hon och tycker att det är ett helt värdelöst spel och tar sig för pannan och skyller på feber och att hon förmodligen tillfälligt är lite ur slag.

Så det så.


Kram

söndag 28 december 2014

Still alive and kicking...


Godkväll!


När man är så pirrig så man kan spricka...

Den där jullediga mamman har legat ett par dagar och varit ynklig och lealös och bara kurat under lager av filtar och täcken med en massa onödig decemberfeber och fökylningskrafs och en envis hosta. Och de där raketdagarna före den där hett efterlängtade dopparedagen så var det liksom fullt upp och en mamma och en pappa som nästan somnade på stående fot bland paketinslagning och julfixande och mystrixande. 

Lite julfirande i Prästgården den 23 december också...

Och de där flickorna tindrade sedan ikapp med julljusen och fick krama självaste tomten och var så nöjda och sade att det var den bästa julafton någonsin. Och den där hålögda mamman och slutkörda pappan kände äntligen den där julfriden som sänkte sig över Bellevuehuset och nu skulle det minsann bara pysas och liggas i en soffa hela långa julhelgen och inte göras ett skapandes grann. Förutom att krama flickor och spela spel och lite filmtittandes. Sådär ni vet. Film efter film. Som man aldrig har tid med annars.

Och mamman och pappan åkte iväg på julottan den där iskalla och gnistrande juldagen och precis som förra året så fick de kämpa för att stå ut med allt det vackra och den där Jussi Björlingmannen stod på balkongen igen och sjöng så det dånade och vibrerade och precis som förra året fick vi svälja och svälja och tappade nästan andan och kände den där fina julkänslan. Och sedan julfrukost på Odensnäs Herrgård och så svimmade vi nästan igen och satt mållösa med tappade hakor.

Så gott folk. Jag har inte övergett er. Bara ordnat lite jul. Bara firat lite jul. Och varit lite krasslig och en smula klen.

Hoppas Er jul var fröjdefull och fin!


Kram


Liten Skorpa somnade vid bordet efter allt julfirande... 

Fina Odensnäs Herrgård...
Så vackert som man man svimmar...

söndag 21 december 2014

Det gula Bellevuehuset med frostnupet tak...

Godmorgon!


Och så tänder vi det fjärde ljuset idag och känner att det närmar sig. Och vi har lite sjukstuga i det gula Bellevuehuset med frostnupet tak, så allt går lite slowmotionaktigt och saktfärdigt och i sin stilla ban liksom.

Och det gör typ inte så mycket att julklappar inte har blivit inslagna och att inga köttbullar blivit rullade eller julbullar blivit gräddade eller att det frostnupna huset inte blivit städat från topp till tå. Än.

För det blir nog jul ändå.

Det brukar liksom bli det.


Kram

fredag 19 december 2014

Veckoslutströtta pärmvärldsfingrar i decembermörkret...

Godmorgon!


Alla har gått hem och lysrörskorridorerna är nedsläckta sedan länge. Bara den sneda lampan ovanför skrivbordet lyser svagt. Och den runda globlampans skimmer utanför i decembermörkret orkar knappt igenom institutionsgardinernas hårda och kantiga mönster. Det rasslar till lite i ett rör och konvektorelementet brassar på bredvid och värmer kalla och stela pärmvärldsfingrar som rör sig lite stelt och veckoslutströtta över tangentbordet. Och hon försöker komma ikapp och försöker pussla ihop kalendern och beta av listor och bocka av allt eftersom. Dokument och uppdrag och mail som ska skickas. Papper som ska fyllas i. Möten som ska planeras. Möten som måste ställas in. Sedan pratar de länge. Jättelänge. Fast torsdagsgrytan har kallnat för längesedan. Och hon känner att det inte spelar någon roll. För att hon gjort skillnad.

Och att det är värt det.

I alla fall.

För någon.

Där ute.

I decembermörket.



Kram

söndag 14 december 2014

Gränslösa är ett vackert ord...

Godkväll!


Lillflisan säger att hon tycker att Gränslösa är ett vackert ord. Och sedan sitter vi där på kyrkbänken och adventsryser och njuter till den fina kören och känner den där julen som närmar sig och är på väg. Och Felicia säger att hon ska ligga i och träna på det där fiolspelandet nu eftersom det var så vackert så man nästan svimmade lite.

Och mamman hummar och håller med.

För banne mig.

Vad fint det var.


Kram


lördag 13 december 2014

När man mest vill lussa omkring hela tiden och göra andra lite gladare...

Godkväll!


Det värmer ett mammahjärta när Filippa och Felicia och lillkorven övar och övar hela luciaförmiddagen helt själva och sätter ihop ett eget litet luciaprogram med egenvalda sånger och skriver omsorgsfullt ett fint kort och ritar hjärtan och lussar för två kära på sjukhuset och när de båda säger att det kändes så bra och fint att göra någon lite glad och att de liksom bara vill lussa omkring mest hela tiden och göra andra en smula gladare. Som ensamma och sjuka.

Och då blir mammahjärtat så där jättevarmt och lyckligt.

Över pepparkakstärnan och lucian med det röda bandet i håret. Och den lilla luciatomtekorven.

Och nästan spricker.

Av luciastolthet.


Kram

När man prompt ska vara en liten luciatomte...

Godmorgon!


Och då har de fina äntligen lussat och stått i och inte ett öga har varit torrt hos de stolta mammorna och papporna. Och liten Flora sjöng för full hals och de där långhåriga systrarna bara gapade och liksom bara var tvungna att krama den där lilla sångglada luciatomten extra hårt efteråt.

Och så är då den där extra farliga natten över med övernaturliga krafter som härjar och djur som kan tala. Och vi mumsar saffransbullar och riktigt insuper den där överdådiga och vackra luciastämningen nu på morgonen vid TV:n.

Och vi önskar alla en fin Lucia!


Kram




onsdag 10 december 2014

Att låtsas om än bara för en enda solig dag...

 Godkväll!


Och så kommer hon att tänka på den där dagen i september när solen än värmde på bara sommarbruna armar och fåglarna däruppe fortfarande var kvar gulgröna björktoppar och sjöng tidiga höstserenader och när mamman och lilla Florpan Skorpan tog en day off och liksom låtsades hela dagen att allt var som förr och kunde vakna när de var färdigsovda och ligga och kura och kramas tills de liksom var helt klara och undanstökade med det och äta frukost i lugn och ro och gå till parken och jaga änderna och hålla handen och snurra runt med en liten korv med sol i håret tills molnen åkte virvelvind på himlen. Och leka och bara vara.

Och ge sken av allt var som förut.

Om än bara för en enda solig dag.

I september.


Kram


tisdag 9 december 2014

När flera fina stunder återstår...

Godkväll!

Fanny

Ikväll har vi varit och lyssnat på Kulturskolans konsert i Västanfors kyrka och det var så otroligt fint och stämningsfullt och mamman kunde inte riktigt fatta och förstå att barnen och ungdomarna var så in i norden duktiga och kyrkan var minsann full till randen och åskådarna njöt och applåderna ville inte ta slut.

Så har vi då betat av ännu en jättefin decemberkonsert.

Men flera återstår.

Och flera fina stunder.


Kram

söndag 7 december 2014

Så vi struntar och bemödar oss att lämna den därhän...

Godkväll!


Vi jular och adventspysslar lite i det gula Bellevuehuset. Sätter upp några granar till. Fixar lite mer belysning runt glasverandan. Och försöker glömma och ignorera den där som flåsar en i nacken. Non stop och dygnet runt. Tiden. Så vi struntar och bemödar oss att lämna den därhän. Och äter clementiner och tänder andra ljuset och ser på julkalendern och tar fram lite julsaker till. Och sätter vinda och sneda och vackra barngjorda ljusstakar på hedersplatser. Och läser en bok och tar lite kvällsgröt.

Och så decemberhostar vi lite mellan varven och dricker varmt ingefärste.

Och tänder lite ljus. Och anstränger oss allt vad vi orkar för att få till det så där lite sagolikt.

Så här på söndagskvällen.


Kram



fredag 5 december 2014

Att bara så lite som att få snudda...

Godmorgon!


Varför gör man det. När man jobbar heltid och har hundrafemtiosju ungar. Trettioåtta decembertillställningar med konserter och avslutningar och julbord och luciatåg och kvällsmöten. Mount Everesthöga tvätthögar och bautadiskar på diskbänken. När man ändå liksom måste jobba ikapp. Sedan. I pärmvärlden.

Men gillar man historiens vingslag. Att bara så lite som att få snudda. Lite grann. Så ger det så mycket. Och att få berätta. 

Och varje gång. 

Känner jag.

Att de är där.


Kram

onsdag 3 december 2014

Tiden är ur led och stackars liten hostkråka...

Godkväll!


Det känns så märkligt att ha julkransar på dörrarna när pelargonerna håller i och inte riktigt vill släppa taget än. Tiden är ur led. Och Sverige är i kaos.

En enda röra och oreda och förvirring och villervalla och ett sammelsurium.

Och mamman har varit hemma ett par dagar och tagit hand om en liten hostkråka.

Och burit varma temuggar och stoppat om.

Och det är redan onsdag.

Igen.


Kram


söndag 30 november 2014

Snölängtan och julmarknad...

Godmorgon!


Nu är tiden här. Och vi pysslar och tar fram och ställer upp och tar bort. Och kliar oss i huvudet och undrar var vi ska göra av alla miljarders gigantiska blommande pelargoner på glasverandan. Men det är ju advent idag. Och dags för granar och enar och lyktor och kransar och julmarknad. Och vi ska tända första ljuset och vi var på första adventskonserten igår och rös från tårna och ända upp. Och fyller på det där fina.

Och liten Florpa springer omkring och tjuter: - Goooo Uuuuuul!

Och klämmer på tomtar i frasande papper och glitter.

Så nu väntar vi bara.

På den där snön.


Kram




onsdag 26 november 2014

Fast man är helt slut, fast liksom glad. Och lycklig...

Godkväll!


När man tycker om klänningar som ser ut som tapeter. När man är helt inne på det där medaljongiga och vill ha medaljongtapeter i hela huset. Hur oroligt och ickevittochfräscht som helst. Fast liksom varmt och ombonat och mysigt. Och när man funderar på att måla alla dörrarna pepparkaksbruna och liksom helt gå emot strömmen och längtar tillbaks till det gamla.

När man tokgillar sina fina arbetskamrater och får gå på restaurang och äta tokgod mat och skratta och flabba och ha sig. Fast det bara är onsdag. Och när man är glad och uppåt och blir så förvirrad så man får springa in igen eftersom man är så virrig och glad och har glömt att betala.

När man landar i ett halvt adventspyntat hem som är varmt och luktar pannbiff. När man får gosa ner sig i ett vaniljhår och fylla på.

När man äter lite tacochips bara för att det är det godaste som finns.

Och när man parkerar sig framför datorn. Fast man är helt slut. Fast liksom glad. Och lycklig. Och tacksam.

Och att det redan är onsdag.

Kram på er!

måndag 24 november 2014

Säkert som amen i kyrkan...

Godkväll!


Det är fasligt vad en dag kan gå fort när man får träffa underbara och vetgiriga ungar och frågvisa ungdomar. Och när man blivit knådad av bästa kiropraktorn och liksom blivit lite ny. Och lite IKEA-mat i farten och en smula stresshopping på det och sedan hämta en hel hoper med efterlängtade flickor på F. Och få korvkramar och pussar av de långhåriga.

Och det är fasligt vad man blir gäspig och sömnig efter jultidningsbeställande och lite disk och tvättmaskinskörande. Så förmodligen så somnar den där slutkörda mamman snart.

Där hon ligger nedbäddad i soffan. Med fluffiga täcket.

Säkert som amen i kyrkan.

Skulle jag tro.


Kram

lördag 22 november 2014

Julstämning i leriga november...

Godkväll!

Äntligen premiärguidat och fick med mig två små hjälpredor...

Jag har väntat länge. Och jag har förberett mig. Och jag har med sömniga ögon och gäspiga armar försökt att läsa någon minut varje kväll innan jag somnat. Om herrgårdar som brunnit ner och om mangårdsbyggnaden som revs och om Strömholms kanal som flyttades. Om Malla Löwenhielm och hennes gamla brev och om julklappar och julevangelium och slädfärder och oändliga fester och måltider och julgranar och julbocken och om släkten och traditioner och ljusstöpning och julruskor och julbad och julottor och halmfigurer. Och vi har eldat i kakelugnen och i vedspisen och tänt ljus och marschaller och bjudit på glögg och pepparkakor. Och berättat om julbak och julstök och julgotter.

Och den där innerliga. Den där fina.

Julstämningen har liksom infunnit sig.

Trots att det fortfarande är leriga november.

Och detta.

Är bara för själen.

Och gör så gott.


Lördagskram

Västanfors herrgårdsflygel...

fredag 21 november 2014

Vi kramas och trasslar in oss...




När man värjer sig mot det mot det otänkbara och otäcka. När det inte ens går att förstå. Att ta in. Har gjort så ont i hjärtat i dag. Hela dagen. På oss alla.

Vi kramas och trasslar in oss. Och vi är lite tystare idag. 

Och håller om.

Och tänker på dem.

Hela tiden.


Kram



tisdag 18 november 2014

När det bara är för själen...

Godkväll!

Västanfors herrgårdsflygel...

Det är värt att gå ifrån och jobba igen tiden. Sedan och efteråt. Det är värt att öppna de vackra pardörrarna och komma in i den gamla fina herrgårdsflygeln. Fast man egentligen inte har tid. Eftersom man jobbar jämt. Och lite till. I pärmvärlden. Ni vet. Där det är ordning och reda och pengar på fredag. Där det är mål och effektivitet. Där det är kompetensprov och uppdrag.

Då är det så skönt att stiga in i historien. Så mysigt. Bara för en liten stund.

Det andra måste man. Befogenheter och omorganisation.

Men det här.

Det är bara för själen.

Idag var det en jättebra dag.

En av de bästa faktiskt.


Kram

måndag 17 november 2014

Det ska aldrig få ta ta mig...

Godkväll!


Blev så tydligt idag på något vis. Och antingen låter jag den där tennisbollen som hindrar mig att andas. Normalt. Och det där hyperventilerandet och högtuppihalsenonda och påfrestningar och hit och dit och fläng och stress och jäkt.

Att ta mig. Eller inte.

Men aldrig utan kamp. 

Det lovar jag.

Så länge jag står upp.

I alla fall.


Kram till alla som kämpar!

söndag 16 november 2014

Kinkiga och griniga tangenter...

Godkväll!

Hunnit med att fynda ett litet fint bord också...

Fyra plågsamma och pinande dygn utan tangentbord och det är inte klokt vad de där tangenterna är kinkiga och griniga om någon råka skätta en liten droppe på dem. De bara liksom tvärvägrar och blir asförbannade och lägger av tvärt och direkt. Utan en tanke på bloggande mammor och spelande barn.

Men mamman har haft en supertrevlig helg och gäspade igenom sig halva fredagsnatten med trevligheter och många gapskratt och sedan herrgårdsmys på lördagen och julklapps- och tangentbordshandlande på söndagen. Och sedan träffade vi den där snälla. Och mamman och pappan blev så in i bomben glada. Om ni bara visste. 

Och mamman var DJ och spelade hela vägen till Västerås och tillbaka och den där pappan och mamman sjöng allt var tygen höll. 

Och nu.

Söndagskram och filmtajm.


onsdag 12 november 2014

När man måste se det från den ljusa sidan...

Godkväll!


Nä man är åtta år och klok som en bok och mamman är helstressad och uppstissad och jagar upp sig och ojar sig över oviktigt och ingenting och när fadäsen nästan händer. Men bara nästan.

Och den där kloka åttaåringen plötsligt säger: - Du måste se det från den ljusa sidan mamma, det hände ju inget.

Och den paffa mamman tappar hakan och skäms som en hund.

Och blir så stolt över den där kloka.

Och fina.


KRAM


måndag 10 november 2014

När man firat en målvakt och en kär Nutellaslukerska...

Godkväll!


Den där som blivit så lång. Som har hundratrettiosju Nutellaburkar. Som hon ätit upp. Innehållet alltså. Som alla tror och är hundraprocent övertygade om att det måste vara den där mamman som ätit upp. Allihop. Hon som är så himla modig. Som gjort saker som den där mamman aldrig skulle våga. Den där målvakten som är sådär otrolig duktig att komma ihåg texter. Och vars träningsväskor man snubblar över vareviga dag. Som man blir liksom tokig på och målvaktshandskar och innebandyklubbor och gympadojor och grejer.

Hon har fyllt fjorton år nu.

Och den där mamman och pappan fattar ingenting.

Ingenting.

Och vi har hurrat och sjungit och nu är hon ordentligt firad.

Den där kära Nutellaslukerskan.


Måndagskram


söndag 9 november 2014

Små bullnorpare som man nästan vill äta upp...

Godmorgon!


Idag sjunger vi för Far och firar Fridas födelsedag och vi har fullt sjå att hålla efter små bullnorpare och små bullkorvar som vi älskar så mycket och liksom bara måste ta och lyfta upp och snurra runt tills vi blir alldeles vimmelkantiga och lördagsyrsliga och så äter vi bullar med mjölk tills vi blir så mätta och stinna och så störtlandar vi i soffan och tittar på världens mysigaste film, Yes Man, med Jim Carrey och så är liksom den novemberlördagen avslutad på bästa sätt.

Och nu dags för mjöliga ungar, bakgrejer och nerkletat kök.


Kram



lördag 8 november 2014

När man svimmar av och missar hela fredagskarusellen...

Godmorgon!


När liten lerig skorpa hoppar in i hallen och tjuter: - Eeeedaschmyyyyysch! Så blir liksom det där hjärtat därinne varmt och glatt och känner att det här är minsann veckans bästa dag och nattlinnen och pyjamasar trängs och nytvättat vaniljhår trasslar in i varandra och det bullas upp för här ska minsann fredagsfiras.

Och sedan åker discolampan på och det dansas och tjoas och tjimmas och den där mamman ska liksom bara vila ryggen och prova madrassen i fem minuter och somnar som en stock kl sju och vaknar elva timmar senare och har liksom missat hela fredagsidolskarusellen och fredagsfilm och grejer. Och huset är novembermörkt och sover.

Men den där mamman som missade allt.

Är lördagspigg som en mört.

Och kör lite gryningsdisco.



Kram